
Jag vet hur vårlöken har det.

Barista Cup 2009 är över. Kvar hos mig finns endast sköna minnen, ny kunskap, nya vänner och ett leende.

Sista träningsdagen är slut och allt känns bra. Men trotts det är det svårt att somna.

Jag hade 22 stycken. Nu har jag 23. En man kan aldrig få för många tampers. En Barista kan bara ha för få.

För någon dag sedan anlände årets version av tävlingskaffet. Det söta kaffet.

Jag har en plan.
Planen har finslipats, gjorts om, testats, ändrats, justerats och nu börjar den bli klar.
Planen känns bra och jag börjar i sista stund bli nöjd. Planen känns gedigen och ärlig.
Planen att erövra pallplats i BC08 Finalen..

För en tid sedan ramlade jag ner i en mörk avgrund. Tunnelns ljus försvann.
När jag efter ett tag tog mig upp och mötes av ett ännu ljusare sken än jag någonsin vandrat i förut kändes allt som en förbättring.
Livet, dofterna, smakerna, livsstunderna, kärleken och allt annat.
Men tiden i det mörka hade satt ett spår.

Det tränas hårt just nu. På gränsen till fanatiskt. Under gårdagens träning hade vi besök av en proffsfotograf som tog vackra bilder. Därför tänker jag inte dra uppmärksamhet från dessa bilder med text utan låter dem tala för sig själva.
En bild säger mer en tusen ord…..

Två veckor av väntan och en verklig insomnia. Resultatet av den fantastiska uttagstävlingen i Malmö.
Men nu skiner solen. Dimman har skingrats och fågelkvitter hörs som en vacker melodi i mina öron.
Jag är vidare till Semifinal på poäng.

Mycket träning och labbande. Mycket träning och ännu mer träning och mer labbande. Så till sist lite mer träning och sedan var det dags.
Malmös uttagningstävling till Barista cup 2008s semifinal.
När jag kom hem vid midnatt och satte mig med tom blick vid datorn hade jag redan fått ett 20 tal mejl med samma fråga.
Vad hände?……….

Noggran med kaffet som skall användas till tävling? Då känns det som en absolut nödvändighet och självlarhet att vara lika nogrann med allt annat. Helst det som skall blandas ihop med kaffet. Jag fann det jag sökte.

Som en dröm. Alla rattar är tajta och svarar direkt på vidröring. Knapparna tröga. Ångrören är lagom hårt åtdragna, maskinen håller tätt och är ruskigt glad.

Jag har varit i Göteborg och klämt, kännt, testat, kramat, doftat och smekt Göteborgsutagningsmaskinen.

När det känns som att allt verkar sitta på plats och ibland så bra att det känns ända in i ryggmärgen finns det oftast en enda sak som oroar en idrottsman och de är oron. Nervösitet. Stammandet. Skakandet. Men det finns botemedel mot det.

Vi är inne på fjärde veckans träning. Konsekvens vs hantverk som skall gå ihop till ett.
Att träna konsekvens kan i början vara frustrerande då det känns som att hantverket försvinner. Plåtslagarens känsla byts ut mot en robotarm som klonar..

Back to basic.
Jag har unde en lägre tid sneglat på min moka bryggare. Det började för någon vecka sedan när jag labbade som mest med alternativa bryggmetoder inför signaturdrinken ämnad till att serveras på Barista Cup 2008.
Igår var det dags att ta fram den.